Börjar ridningen fungera ordentligt. Jag börjar att hitta tillbaka till mig själv. Det låter det va...djupt  och så   . Mackan har det aldrig varit "fel" på. Han har gjort det han har blivit tillsagd. Ibland för pigg/nervös (på nya ställen) å andra sidan är han inte särskilt gammal..  Men i grunden snäll att rida på.  Jag menar en gång i tiden har ridningen fungerat rätt bra - med mina mått mätt är det väl alltid bäst att tillägga...och igår tänkte jag det ska väl vara f-n om det inte ska gå att hitta tillbaka till det. Försatte mig i djup koncentration och Mackan var fantastisk i går!!! Helt fantastisk  .

Kvar att öva extra extra noga -  avbrott. Där är jag för långsam. Kan vara att det tar emot i ländryggen. Ni vet den enligt kiropraktorn igenspikade... och äntligen äntligen börjar smärtan mellan skulderbladen ge sig   .