Denna gång "på riktigt"!

  Och nu är det gjort och jag var förfärligt nervös! Jag har fortfarande svårt att ta till mig procentsatsen i LC:1an. När sonen kom med den siffran så tänkte jag att nix, det kan inte stämma 59% ska det nog vara.  Henrik hade rätt 69,26%, att jag inte föll ner avsvimmad   !!!

Hela veckan har gått åt till att ladda inför detta. För mig är det säkert som att likställa med en OS-start för någon annan. Jag och min häst som kom via "postorder" när han var 8 månader skulle nu ut i sen stora vida världen (nåja in i en del av de värmländksa skogarna).  Dagen inleddes med att jag åkte till stallet på morgonen och flätade, hämta traansport, hem för att byta om och hämta sonen min superhästskötare och mamma. C-E skulle till travbanan så han skulle ha skjuts in.

Alla saker att jag lastat in i bilen kvällen före så det var bara att gå in med Mackan i transporten. Det gjorde han som förr - rätt in trots att det var minst ett år sedan han åkte sist. C-E körde till banan där han klev ur och vi andra styrde kosan mot Molkom och Björkliden. Redan här kan man väl säga att vi var ute i GOD tid. "Tyvärr", var inte jag uppdaterad på Björklidens nya parkering så jag körde glatt ner på den gamla. Inget att rekommedera när det är regnväder...man kör obönhörligen fast. Men vi blev så galant uppdragna så det var inga bekymmer.

  Mackan fick låna en box så vi hade rena lyxtillvaron.  Där trivdes han som fisken i vattnet, eller som en bäver kanske . Han gnagde friskt på trä't när höet tog slut...Medan vi väntade på att et skulle bli dags för start fikade vi spanade in utebanan och ridhuset.

Och så var det dags. Mamma fixade håret och var pressfotograf, sonen förste filmare och båda skötte sina uppgifter med bravur. In i ridhuset för att rida fram. Mackan var lite spänd i början så han fick trava omkring för att se sig om och ha något att göra. Nu ökar min egen nervositet ett snäpp så jag har något svårt att se mig för och det var särskilt en stackars tjej jag fick säga förlåt till, när jag inte kunde skilja på höger och vänster.   

Jag försökte tänka på vad Johan sagt om ökningar,vad Gertrud sagt om högersidan. Det gick väl sådär men jag tänkte i allafall...så var det min tur att gå ner till colletingring. Där det blev mest skritt i vatten för att inte det skulle vara så spännade.

Väl inne på banan så tänkte jag att Mackan ska banne mig gå i vatten. För helt plötsligt mindes jag ett blogginlägg av Christina om att kunna gå i vattenpölar på banan. Åtminsone DET skulle vi lyckas med. Nästa tanke var att INTE RIDA MESIGT...När startsignalen ljuder så stiger nervositeten ytterliggare, kroppen blir stel, känner mig som en fisk som råkat hamna på torra land och kippar efter luft, tycker inte att vi rör oss framåt. Var är jag? Var ska jag? Rider jag rätt väg? När är det slut? GRÄSLIGT NERVÖS.

Får två avbrott ett efter steglängningen i trav, och hmmm, en mindre bra fattning åt höger, typ inte alls förrän vi är vid volten. Det var det,  tänkte jag, snart är det slut, rider upp på medellinjen hälsar och skrattar. Christina skrattar hon med. Då red jag nog mesigt, tänkte jag. Så på grund av mina tävlingsnerver så tror jag inte riktigt på Henrik när han kommer med sin rapport om %. Men protokollet talar sitt tydliga språk! Där finns massor med 7or och några 8or! Slutkommentar: Stabilt och prydligt. Blir lite kort i steget ibland. Ser att va på rätt väg. 78776

Till LB så rider jag inte fram så länge och försöker att rida på mer fram och han känns härlig, om än att jag nog glömde de där halvhalterna. Det är ungefär samma känsla som infinner sig när startsignalen ljuder. Syret försvinner på något vis. Högerfattnig tja ovillig...mellantrav inte alls.Galoppökningarna däremot nu jäklar ska rida även om jag inte får stopp, tänkte jag. Betyg på dessa 7 -väl satsat. Bra, då blir Johan nöjd...Gertrud tips om att smyga igång  det var som bortblåst. Slutresultat 63,79. Slutkommentar: Trevlig häst som du rider mjukt, fick någon miss och tappade lite bjudning i traven i början :) 66677.

Jag är otroligt nöjd med dagen, med hästen. Jag trodde att Mackan skulle vara het men icke, sa nicke. Härligt!  Jag är supenöjd med slutkommentarerna!

Inser att jag behöver mängder av tävlingträning för att kunna rida. Kanske märkligt att säga det med tanke på slutresultatet men det är så det är. Jag själv måste känna att jag RIDER  och inte upplever det att jag åker med. Kroppen måste fungera på mig när hästen gör det så bra. När det är lokala tävlingar på Björkliden nästa gång är jag där. Jag ska öva på ett ställe där jag vet att hästen trivs. Sen provar vi något annat ställe förutom hemma plan förstås när tillfällen ges.