Det går himla bra...Jag har haft min gamla barndomskompis Marie och hennes son här  i tre dagar. Pojkarna fann varandra direkt så det vara bara för  oss två att åka till stallet  och då sjönk nog ålder kraftigt  till kanske 16 år igen... 

Med ett sådant fint besök - vi har inte setts på 20 år minst - så  fick Mackan lov att klä upp sig med vita bandage och vitt schabrak. Så som vi gjorde på den gamla goda tiden...vips så förvandlades Mackan dessutom till en Grand Prix häst  !!!  Med  punktinsatser här och där så fick jag möjligheten att öva på känslan snäppet högre än vad vi var i onsdags... Nu vet jag vad jag ska rida emot.

Idag lördag  satt Marie upp en stund och kände på MAckan och d åfick han ännumer lovord än vad han fick igår. Själv fick jag se från marken att ja har en j-t bra häst. Den känslan är oslagbar. Grymt stolt över honom och ännu gladare blir jag så klart av att få höra att  lite mer rutin hos piloten så...MAckan fick beröm för son ridbarhet och arbetsvilja. Det var verkligen roligt att se  och helt plötsligt såg han ut som en väldigt maffig härlig typ. Ljuvligt!!!