Åtminstone för Mackan. Jag hade i början av veckan inte klarat ut när jag ska få till någon ridtid. Men igår upptäckte jag helt plötsligt att det var ljust på eftermiddagen, och då var klockan 20 i 4! Wow! Dessutom ligger det någon centimeter eller två på ridbanan och i skritt går det att rida. Sagt och gjort. In med alla hästar "tidigt" eftersom det visade ca -10 (åtminstone på väg ner dit). Sadlade Mackan första gången den här veckan...på med pannlampan. Mest för att bilisterna ska se att någon är på ridbanan när mörkret väl kommer.

Vi skrittade och skrittade och vad kan man göra i skritt? Allt som man som ryttare behöver öva på.... Känna alla fyra ben, rida ökad skritt och sträva efter rätt form, öva öppna och runda kring innerskänkeln dra tillbaka yttrehöften, korta och länga steg. Det fick räcka med 25 min i kylan. Vi blev nöjda båda två.

Idag travade en bit på vägen mot ridhuset. I vägrenen ligger det lagom med snö så det är ok. Vi travade på i godan ro i hela 300 meter. För sedan stod ett ångest laddat föremål i Cerries hage....en gammal rockard... suck det var bara att sitta av och leda förbi. Jag först så att jag kan skydda den mindre modiga Mackan. Inte lätt att vara extra pigg. En tur på 35 min. -12 på termometern. Det var skönt att rensa hjärnan från kurslitteraturen som för dagen handlar om den översvämmade hjärnan. I morgon går vi till ridhuset.

Nu när ändå ljuset är på väg att återvända är det lättare att lägga upp en ridplan:
Må - skrittarbete på ridbanan
On - ridhuset
Fredag - skrittarbete ridbanan
Lördag - rida ut längre om jag har sällskap/ridhuset
Söndag - ridhuset

I övrigt väntar jag på fredagen. Det ska bli spännande att se hur ett nyhetsinslag om Sigge blir. Eleverna var fantastiska. Själv behöver jag mediatränas...eller åtminstone bestämma mig för till vem jag talar...skolan, ridsporten, tittarna svårt! Nu blev det nog lite av varje ???
Så här kunde det se ut i mitten på 80-talet. Nostaligitrippen fortsätter...