Måndag: Vila. Tömkörde Cornell som var så duktig. Jag ska verkligen ta mig i kragen och göra det två gånger i veckan. Som det ser ut nu så rider Ella två/tre gånger eller så jobbar han på skolan.  

Tisdag: Jag och Kerra går till EQ. Och jag kan bara konstatera att det är svårt att rida där. Mackan blir spänd i kombination att rida honom elastiskt. Inte så stora problem i trav egentligen för där är det i stort sett "bara att styra". OM jag sviktar med ordentligt. Han tar i i traven som bara den - stoora steg. Det är inte undra på att han blir trött. I galoppen ( här måste jag få någon som filmar) orkar vi inte med det hela riktigt. Om det beror på att han tar i mer, tar större språng, och jag ska försöka var mer elastiskt, och kanske inte riktigt ger honom den frihet han behöver i allafall, vet jag inte riktigt.  Förfärliga avbrott blir det till någon form av slängtrav. Huuu! Sådana avbrott var det länge sedan vi gjorde. Ska jag se det  positivt så är vi på väg upp på nästa trappsteg, då kan det bli sådär. När Mackan orkar med "det nya arbetet" så är det även slut med avbrotten. Förmodligen har även jag kommit till bättre ridning. Fick igenom lite ridning mot slutet av galopparbetet. 

När jag var nöjd och Mackan travade riktigt bra och jag kunde sitta på den traven utan att hindra honom slutade vi passet. Totalt 50 min med diverse skrittpauser. Sen var det bara attt mocka hela manegen... två fulla "uppsamlare". Jag tolkar Mackan att han blir stressad av två saker. 1. Det nya stället - idag två nya hästar han aldrig sett. 2. Idag bestämde jag mig för att rida igenom det problematiska. 

Hur som helst så såg Mackan tillfreds men lite trött ut när jag ledde hem honom. I morgon är det Johanträning. Efter nästa onsdagsträning ska Mackan få en vecka helledigt och sedan skrittas en vecka eller två. Därefter tränar vi vidare.

Onsdag:

Johanträning och vi fick rätsida på den känsla jag haft både i söndags, igår och förra fredagen. Att det är en hel del ridning som måste tas igenom. En del trösklar att kliva över. Och jag har det på film! Ja, inte är det  så tjusigt alla gånger. Det visar klart och tydligt  MINA svårigheter och Mackans svårigheter. Var vi fastnar när det "kör i hop sig". Det är bara att sträva vidare. 

MEN! Det finns kvalitéer! Vi har förbättrat oss sedan augusti. Vi har förbättrat oss sedan förra onsdagen och veckan innan det. Det är skönt! 

Att tänka på: Hålla ihop honom, vara "on the bit", just för dagen rida med underskänkeln mer (trots att jag drar upp hälen) för att när det är möjligt rida mer med överskänkeln. Jag avskyr att ha långa ben...Höja framför allt höger handen i galopparbetet när jag vill driva i högerbakben. Det blev så mycket bättre. Tyvärr kom det inte med på filmen för då hade minnet tagit slut på paddan...Rida igenom Mackan i skritt när han inte vill ge efter och bjuda till. I synnerhet när vi ska fatta högergalopp efter en skrittpaus. Fy vad svårt det kan vara ibland. Något som delvis har blivt en ovana men som idag känns som att nu kan jag rida honom ur det hela. Om än att det tar tid. Så fort Mackan känns bra i uppvärmningen ägna oss öppna-rakt-öppna resp sluta-rakt-sluta för att få honom PÅ hjälperna. Kanalisera energin åt rätt håll...

Jag ser på filmen att jag kan rida "lite mindre" men samtidigt  "ta igenom". Filmen är egentligen exakt som jag vill ha det. Den är inte gjord för att  visa upp att det "är sååå himla bra" utan att det är svårt och utifrån det försöka göra mitt bästa och ta lärdom. Visst vore set sååå mycket lättare med att ha fem hästar till att rida under kontinuerlig instruktion. Jag har min ridmagister en gång i veckan och det är jag så tacksam för. Jag har the God på DVD och videolklipp och utifrån det strävar jag vidare med att utbilda mig själv och Mackan. Jag har vissa utvalda att analysera med och det är jag också väldigt tacksam för. Det är få det går att diskutera sina förtjänster och tillkortakommanden med utan att be om ursäkt. 

Torsdag: Vila

Fredag: EQ i strålande sol. Jag och Kerra började med att rida på "den övre fiberbanan". Den har nog något eget namn men vilket vet jag inte. Det kan vara Hästviksbanan. Härlig sjöutsikt och hästarn tycker att det är spännande att vara där. De ser långt och har bra uppsikt när något rör sig på lååångt avstånd. Mackan fick jobba i trav mest i öppna och legyieldings i trav. Kändes helt ok. Banan var något blöt och djup så därför red vi inte hela passet där. Vi skrittade vidare bort till ridhuset. Ofast när vi ridit runt EQ har vi gjort det från andra hållet. Så at komma från det här hållet är förfärligt spännande tycker Mackan...Bra miljöträning och bra att Snuffan kan gå före när vi ska förbi farligheter såsom en svställd skopa, annorlunda färg på marken ( en mörkare el ljusare nyans) eller ja, vad som helst.

Väl inne i ridhuset red jag totalt ett pass på 20 min. Fokus på galoppen, lätta av sittbenen, små hjälper, fram och upp med högerhanden, koll på vänster hand och elastiska armbågar och det kändes riktigt bra. Mackan jobbade super och jag verkligen tänkte på att rida innerbak mot yttertygel. Något enstaka kort avbrott när jag missar ridning i steget. I traven hade jag en riktigt bra känsla och Kerra sa att den såg bra ut. Med bakben och framåtgripande.

Kort sagt så var det en hel del som lossande i onsdags med efterföljande analyser. Tack för det alla inblandade såsom J, E, Å (och C)

Lördag: Långtur inställd pga regn. Passade på att putsa sadel, träns, kandar och stövlar. Därmed börjar också Mackans höstvila något tidigare. Ridmagistern ska bort denna onsdag så det passar bra och bättre än att dra på det hela i en vecka. Vecka 45 ska vi bara rida ut för att sedan återuppta träningn där vi slutade. Vi har tränat flitigt sedan augusti och det känns bra att låta Mackan vara en vecka. Dessutom  så väntar vi på hovis, i och med att Mackan levde som en vildhäst fram till mitten av oktober har fötterna växt lite extra av tillgången till gräs.

En spännande beställning är gjord   

Söndag: Semester