Och vill snika hö, det ville inte Cornellan i förmiddags. Han är världens snällaste att sätta på istofflor. Nu skulle förstås jag vilja ha en webbkamera så jag fick se hur länge istofflorna sitter kvar... Det gick lättare att fästa dom den här gången.

Inte helt lätt att blogga från mobilen. Grymt liten text. Men lite positiva nyheter har jag. Mackan fick gå en längre stund på lina idag och såg mycket bättre ut efter ett tag. Inte bra men klart bättre. Idag var han lätt hysterisk i början eftersom Indra stod och skrek efter honom i stallet. Herregud vilka tokiga typer! Men det känns som att tömköring varvat med rida ut kan vara en bra plan.

Med betoning på värsta. Grr! Cornell kom in med fångkänning. En av mina superelever såg efter ett tag att Cornell inte rörde sig normalt. Eftersom hon lärt sig att då springer man med hästen för att se hur/om den är halt, beordrade iväg en annan elev att springa med honom. Riktigt imponerad måste jag säga. Vi såg att han inte riktigt ville trava. Själv tänkte jag att det är nog för att han är oskadd bak och ömfotad. Jag hade inte riktigt hela bilden klart för mig, utan tänkte att; vilket bra initiativ! Och det var det för sen såg jag ju vad det handlade om.

Tack gode Gud för min fantastiska stallägare!!! Cornell fick medicin och vi köpte ispåsar och blöjor. Tack snälla köket på jobbet som nu har frysen full med is till morgondagen!

Jag ska bara lära mig att tejpa fiffigare. Men trot eller ej, all is hade inte hunnit smälta när jag kom vid 16-tiden. Så det har klarat sig bra ända från klockan 13.